Några ord om Henrik: Efter ett massivt föredrag inför närmre 2500 personer på Helsingborg Arena minglar jag och min kollega Andreas runt på tillhörande expo. Vi hamnar bredvid en kille med skägg och en tröja där det står ”Jag är en kulturtant”. Vi börjar snacka. Efter ett tag glider vi in på den stundande första upplagan av Helsingborg Marathon som vi ska arrangera. Han slänger ur sig ”Men du, ni borde ju fått med min brorsa på det här. Han är en riktigt duktig maratonlöpare!”. Och visst hade Mattias Orre satt fingret på det. För när vi bjöd in Henrik Orre till att springa Helsingborg Marathon fick vi oss en sjuhelvetes överraskning. Han krossade motståndet med nästan nio minuter och sprang i mål som vinnare, till synes oberörd, på 2:33,48. Makalöst. Sedan dess har Henrik och jag stött på varandra på otaliga lopp i Skåne och ”den leende löparen” sprider alltid en positiv vibb kring alla som hamnar i hans närhet, inte minst i startfållan. Tack Henrik för att du är en fantastisk ambassadör för löpning!

INSPIRATÖRERNA NO.3 – Henrik Orre

Namn: Henrik Orre

Ålder: 41

Bor och familj: Radhus i Lund med hustru Karin samt barnen Isak 6 år och Irma 1 år.

Pers eller tävling som du är mest stolt över och varför: Svår fråga! Kanske segern i premiärupplagan av Sveriges näst största maratonlopp…  Annars New York City Marathon 2015 – Jag hade tränat hårt och disciplinerat inför det loppet och blev bäste skandinav.

Bästa löparminne med kids: En regnig lördag i våras när jag och Irma satte svenskt rekord på 10 km med barnvagn.

 

NÅGRA FRÅGOR TILL HENRIK

Jag har hört rykten om att du är gammal bodybuilder – sant eller falskt och hur kom du in på löpning egentligen?

Ha ha! Nja, halvsant. Jag lyfte mycket skrot under en period under studietiden. Det var ju mest för att vara snygg på dansgolven men som mest bänkade jag faktiskt 140kg! I barn- och ungdomen var jag löpstark mittfältare. Intensiv konditionsträning började jag med 2009 när jag och en kollega slog vad om att göra En Svensk Klassiker. Jag insåg snart att jag hade fallenhet för uthållighetssport och då för löpning i synnerhet. Men jag är inte alls byggd som den typiske löparen. Det får jag också ofta höra. Och visst tvingas jag kånka runt på hel del onödig muskelmassa. Konkurrenterna på startlinjerna väger ofta 20 kg mindre. Jag tänker att jag är lite som en humla, som inte borde kunna flyga men gör det ändå… Ha ha!

 

Hur i helskotta ser din vecka ut med träning egentligen?

Ja, veckorna ser väldigt olika ut. Det blir så när man har mycket runt om kring att ta hänsyn till. Det går inte precis att följa något träningsschema. Jag petar in precis så mycket löpning det bara går med hänsyn till familjen och jobbet. Styrketräning och alternativträning har jag faktiskt prioriterat bort då det är tidsödande och svårt att få till.
Nu har jag varit helt föräldraledig med Irma och Karin har jobbat mycket. Morgonjoggarna och intervallpassen med klubben eller löparkompisar har under veckorna fått stryka på foten. Som tur är älskar Irma att åka vagn så det har blivit hyggligt med mil ändå. Vi springer först och lämnar Isak på dagis. Så springer jag och Irma vidare. Sjunger lite. Sen somnar hon. Jag springer sedan tills hon vaknar. Ibland blir det jättelångt men som regel stannar klockan på 15-20 km. Jag försöker ofta spränga in kvalitet i form av snabbdistans eller intervaller. När jag jobbar blir en stor bulk med löpande jobbpendling. Då blir passen kortare men så blir det ju istället dubbelpass. På helgerna försöker jag få till rejäla träningspass utan vagn i form av tuffa tempopass (alternativt tävling) eller långpass, helst med löparkompisar. Gemenskapen ger massor. Jag tar inga planerade vilodagar utan vilar när jag inte lyckas få till träningspassen av olika skäl. Det gäller att springa på när tillfälle ges. Totalt sett har det nu blivit cirka 10 mil löpning per vecka.

 

Efter att du vunnit Helsingborg Marathon 2014 minns jag att du sprang på Öresundskrafts barnområde med din son (noterar att du såg något trött ut i låren). Hur ser dina barn på din träning och hur engagerar men dem i det på ett bra sätt?

Isak har liksom Irma tillbringat mycket av uppväxten i löpvagn. Nu cyklar han ibland med på någon kortare runda, kanske till en lekplats medan Irma sitter i vagnen och jublar. Isak han följt med på otaliga lopp och är inte längre särskilt road av att stå och heja. Han är van vid att jag vinner emellanåt. Visst är han stolt över pappa men också ofta rätt blasé. En gång blev han faktiskt ledsen när jag vann ett lopp. Han tyckte att tvåan David Hartman hade förtjänat segern bättre! Då springer han hellre själv och har många medaljer från barnlopp. Tyvärr har Isak redan blivit väldigt prestationsinriktad och hatar att förlora i alla sammanhang. Jag försöker att tona ner betydelsen av att tävla och vinna, men det är ju inte lätt när han ser hur jag håller på… Vid läggdags händer det att Isak målar scenarier om att tillsammans med mig springa lopp eller bestiga berg. Sånt värmer en löparpappas hjärta!
Lilla Irma gillar ju som sagt löpvagnen, särskilt när hon börjar känna sig lite trött.

 

Du sprang nyligen ”en snabb mil” med din dotter Irma i vagnen. Eller ja, svenskt rekord på 33:45 om vi ska vara petiga. Hur förbereder man sig inför en sådan tävling, både träningsmässigt och utrustningsmässigt?

Ja, det var var jättekul. Det hade ju blivit en hel del löpning med vagnen och jag började ana att jag skulle kunna göra en bra tid. Det var kul att sätta upp ett annorlunda mål med träningen. Jag valde ut ett lämpligt lopp. Banan måste vara kontrollmätt och flack och starten skulle vara på förmiddagen när Irma sannolikt skulle sova gott. Sen blev det mycket nötande i hög fart på Lunds idrottsplats; tempopass och intervaller. På löparbanan kan man hålla fri fart med löpvagn utan att behöva väja för vingliga medtrafikanter. Dessutom är det smidigt att pausa passet om Irma skulle vakna till lite grand eller avbryta helt om hon ledsnar på det. Det går också utmärkt att köra intervaller med vagn tillsammans löpargrupp men det har varit svårt att passa in i schemat för mig. Vad gäller utrustning så rullar de flesta löpvagnar bra. Det gäller att pumpa däcken hårt samt se till att hjulen rullar fritt och rakt. I rekordsammanhang är det en fördel om vagnen är lätt, i synnerhet om banan är det minsta kuperad. Nu sponsrades vi med löpvagnen Bugaboo Runner. Den har under träningspassen en fiffig fördel att jag kan vända sitsen så Irma är vänd mot mot mig. Då kan vi lättare prata och sjunga tillsammans. Det är riktigt mysigt och har räddat ett och annat träningspass.

 

Ett favoritpass som du kör med vagn som du tycker man ska testa?

10 kilometer distans bland blommande rapsfält följt av 10 kilometers fartökning, gärna på löparbana.

 

Och ett favoritpass utan vagn?

Hårda intervaller med taggade löparkompisar: 10 x 2 minuter, 1 minut vila. Det är fruktansvärt men samtidigt underbart!

 

Sist men inte minst, vad tränar du inför framöver?

Just nu har jag återhämtningsperiod efter ett riktigt tufft bergslopp i Frankrike. Det innebär att jag nu i första hand samlar mil och då främst med Irma i vagnen. Snart nog kommer jag att rampa upp träningsintensiteten med sikte mot Helsingborg Marathon. Då ska det gå undan!