Idag är det premiär för min serie ”Inspiratörerna”! Jag har en mängd löpare som jag inspireras av i min vardag, min träning och i mina mål. Så nu kommer jag varje fredag att släppa en kort intervju med löpare som inspirerar mig på olika sätt där de delar med sig med lite av sin träning på olika teman. Först ut är temat ”Springa med kids” där min vän Anna är en av mina stora inspirationskällor. Enjoy!

Några ord om Anna: Anna är en av mina inspirationskällor i hur man får ihop träning, jobb och livet. Hon har en bra inställning till träning med barn och det görs alltid på Agnes villkor. Läs hennes bästa löparminne med kids nedan, helt fantastiskt sätt att få ihop kvalitetstid, träning och egentid med sin respektive!

Här är en bild från låååångpasset i Danmark

 

 

INSPIRATÖRERNA NO.1 – ANNA ALNERVIK

Namn: Anna Alnervik
Ålder: snart 29 år
Bor och familj: i hus på Pålsjö Norra i Helsingborg tillsammans med min man Erik (snart 32 år) och vår dotter Agnes (snart 2 år)
Pers som du är mest stolt över och varför: 3.27.32 på maraton, Helsingborg Marathon 2016. Extra stolt över detta är jag för att jag uppnådde ett mål som jag hade satt upp redan när jag var gravid och som jag sedan kämpade för under hela 2016 – att gå under 3.30 på maraton. Att klara sina mål ger en sån boost! Dessutom var det en fantastisk känsla att jag satte PB på distansen med dryga 20 minuter och att kroppen fixade detta knappt ett år efter att jag fött barn.
Bästa löparminne med kids: 6 juni 2016. Vi fick idén att springa från Köpenhamn till Helsingör – vilket vi gjort tidigare – men denna gången med Agnes i vagnen. Det var en fantastisk sommardag och vi varvade löpning då Agnes sov i vagnen med fikapauser och lek. 46,5 km blev det totalt och vagnen puttade jag varannan km (förutom på slutet när jag var lite för trött och Erik ryckte in).

NÅGRA FRÅGOR TILL ANNA
Hej Anna!

Du har en dotter som för inte så länge sedan lärt sig gå. Men om jag förstått det rätt har hon redan sprungit en drös tävlingar och hunnit slita ut en vagn. Hur kommer detta sig?
Sådana föräldrar, sådan dotter, eller vad brukar man säga? Både jag och min man springer mycket och Agnes föddes in i den vardagen. Det var lika naturligt för oss att köpa en löpvagn som en vanlig vagn. Och Agnes verkar gilla det, det går att räkna på en hand hur många gånger hon på dagtid har somnat utan att ligga i vagn. För oss har löpvagnen blivit räddningen för att kunna träna under föräldraledighet/när vi varit ensamma hemma och har gett oss möjlighet att springa lopp även när vi inte har lyckats fixa barnvakt. Det gäller att se möjligheterna och dessutom är det roligt att göra saker tillsammans!

Din man är en joggare av rang, hur får ni ihop veckorna med bägges träning?
Planering. Varje vecka lägger vi upp vem som tränar morgon och vem som tränar kväll och om vi kan få till några pass ihop. Vi försöker se till att vi får åtminstone ett pass i veckan var där vi träffar andra och springer med. Det går inte alltid att få ihop det, men det är ambitionen. En annan viktig utgångspunkt är såklart Agnes. Om hon ska med försöker vi springa antingen när hon ska sova (hon kan själv rutinerna: ”Agnes sova, pappa/mamma springa vagnen”) eller när vi ska transportera oss någonstans och hon ändå hade fått åka vagn/cykel/bil/buss. Sedan försöker vi hålla planen. Dock inte till vilket pris som helst. Det är viktigt att vi känner en bra magkänsla inför och gör vi inte det så planerar vi om.

Du sprang Malmöloppet i helgen med Agnes i vagnen – under 45 minuter! Hur kändes loppet?
Så bra! Jag sprang Änglamilen för några veckor sen (utan vagn) och då havererade kroppen, därför var känslan i helgen välkommen! I början kändes det som att jag lätt kunde hängt med farthållarna för 40 minuter (hybris). Jag höll dock igen. Efter halva loppet blev det dock lite tyngre med ganska jobbig grus där vagnen kändes tung och det var en hel del knixar och trottoarkanter. Det där med att springa lopp med vagn kan jag rekommendera, har aldrig fått så mycket hejarop både från publik och medlöpare och en del sprang fram för att titta om det verkligen låg ett barn i vagnen.

Till oss småbarnsförälder – hur gör man när barnen sover illa och man vill få in sin träning?! Och hur motiverar man sig att ge sig ut då?
Jag funderar mycket över detta – till vilket pris ska träningen bli av? Sömn, mat och träning är viktigt alltihop och det är superviktigt att ha en bra balans. Jag tänker som så att om jag är så trött att jag inte vet var jag ska bli av, då sover jag istället för att träna. I annat fall försöker jag få in träningen för jag vet att den hjälper till att få mig att må bättre. Mina verktyg? Morgonträning. Ja, jag vet, en orkar knappt öppna ögonen på morgonen, men har jag bestämt mig så har jag. Fördelen? Jag ska ändå upp på morgonen, jag fixar att gå upp en timme tidigare. Och – jag slipper deala med mig själv hela dagen om ifall/när jag ska träna. Jag fungerar iallafall som så att om jag kommer hem och sätter mig i soffan då är det svårare för mig att ta mig ut. Annat tips är att boka träning med kompis/löparklubb. Då har jag en tid att passa och ska bara se till att ta mig dit. Fördelen med en löparklubb är att så länge jag släpar mig dit säger någon till mig exakt vad jag ska göra. Minimal mental belastning men desto mer fysisk sådan. Sen är ytterligare ett tips att ha ett mål med sin träning. För mig är det motivationshöjande. Jag har en plan med min träning och vill följa planen för att nå mitt mål. Då blir jag motiverad att ge mig ut och springa. Ett sista tips är att tänka att all träning är bra. Har jag planerat ett mördande intervallpass men känner att kroppen säger nej pga tröttheten, då skippar jag det. Istället tar jag mig ut på en lugn och skön jogg istället. Känslan efteråt är så härlig!

På språng i Pålsjö Skog med vagnen

Har du några favoritpass med eller utan vagn som du tycker man borde testa?
Det mesta går med vagn, en får bara revidera sitt tidsmål! När jag vill köra riktigt slut på mig är backintervaller med vagn ett bra alternativ. I Helsingborg är ”Kinabacken” upp och ner ett perfekt ställe att ta med vagnen till. Favoritpass utan vagn kan nog vara en typ av pass jag precis fått upp ögonen för, att varva långa och korta intervaller. Känns perfekt under maraträningen för att få till mängden men ändå få lite känsla av fart. T.ex 5*200+1200 m eller 3000-2000-1500-1000-500 med 300 m insprängt emellan. Fast egentligen är nog mitt favoritpass ett långpass längs havet. Det borde alla prova som avstressningsträning.

Psst. testa Annas favoritpass:

  • 200-1200-200-1200-200-1200-200-1200-200 meter med en minuts vila mellan varje intervall. 200 m-intervallerna ska gå lite snabbare än 1200 m intervallerna men inte full fart!
  • 300-3000-300-2000-300-1500-300-1000-300-500-300 meter med en minuts vila mellan varje. Samma princip som på passet ovan, de korta intervallerna ska gå snabbare men inte på max!

    Sist men inte minst, när ska Agnes springa och du sitta i vagnen?
    Dagen benen inte orkar längre och jag hamnar i rullstol!? Har sett alldeles för få (läs inga) löparrullstolar på gatorna, tänk vad man som gammal hade fått uppleva då!

Tack Anna och lycka till med träningen framöver!

/ Simon Wikstrand